När lille Nakenjan kläcktes var han inte som de andra stollarna i stallet. Han var näck helt enkelt.
Tiden gick å den lille utstötte skiten fick flytta in hos mig och ville ha värme o skydd jämt o ständigt, nästan som att ha barn kan jag tänka.
Hans kullsyskon växte o växte, fick fina fjädrar och började hävda sig mot varandra. Nakenjan? Lika liten som när han var född. På klumpiga tassar traskade han runt helt obekymrad över att han visade stjärten för hela världen.
Nu kanske inte en kycklings största bekymmer är att moona röv för omgivningen, det är nåt som vi människor kan göra på fyllan i Varberg, cruising, Eddie Meduza på stereon samt valfri stjärt i valfritt nedvevat fönster.
Men jag var bekymrad. Prästfrun i byn var bekymrad, arbetskamraterna undrade...
Vad skulle det bli av "Nejkis"?
Jodå han utvecklades också, ständigt åkandes i fickan på mitt förkläde eller i behå´n framlevde han sina dagar på gården tills jag en dag upptäckte att jag måste chacka D-kupa om han skulle fortsätta va däri.
Idag är Nakenjan en social och trevlig liten tupp, dock klen framgång hos damerna eftersom storleken HAR betydelse, iallafall i hönsvärlden!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar