måndag 16 januari 2012

verkligheten.

Minnesbild. Jag höll hans stora hand i min, den var fortfarande lite varm. Blodet hade inte försvunnit och de sista resterna av hjärtats slag värmde min sorgsna omfamning.
Min son varför dog du?
Hans mor klappade sin pojke ett sista farväl medans jag tänkte att livet är konstigt.
Livslinjen bryts olika för oss alla.
Hans son stod tyst.
Oförmögen att ta i det som alldeles nyss varit hans varma pappa.

Jag kramade min hund och sa att Pappity har lämnat oss.
Jag tror hon förstod.

1 kommentar: